31 januari 2007, kl 13:11

Schack matt

Igår kollade vi på Shaolin Soccer, betyg 3/5. Mycket Star Overseas-rullar nu för tiden. Sen gick alla och lade sig, så jag slog slag i saken och kollade på Final Fantasy VII med en 2,8:a som sällskap. Vaknade framåt ett med dräggel längs hela kinden och undrade vart jag var. Vilket jävla sömnpiller den filmen visade sig vara. Jag fattade inte ens vad den handlade om. Vad jag förstod så var det några killar som var sura på jorden och längtade efter mamma och hade exem, sen somnade man. Japanskt piss.

Senaste grejen när internet går ner (och en hel del annars också) på jobbet är schack. Jag spelar mot Mikael, han är ungefär lika bra/dålig som jag så det är ganska spännande matcher. Tills jag lägger i växel och schackmattar honom med tre damer efter att ha utplånat hans löjliga försvar och gjort ett par rokader. You will never beat me!

Idag är Kristians sista dag på jobbet. Lucky him. Jag skämtade förra veckan och sa att “vi borde dra till Jensens Bøfhus och fira ordentligt!”. Det visade sig att jag blev tagen på orden. Jensens är världens kissigaste ställe, man blir magsjuk bara av att gå förbi där. Går man in kostar det några hundra spänn att bli magsjuk, fast då får man en fett torr måltid på köpet. Det är som McDonalds fast tvättbjörnsköttet serveras på en tallrik med några bleka potatisbitar nån skånsk bonde skrämt upp mitt i vargavintern och lite pulverbearnaise i en askkopp istället för mellan två skivor bröd, och allt är dyrare. I alla fall stack vi dit och käkade lunch, God-knows-why. Servicen är så jävla fattig att man nästan tappar andan. Förrätten kom samtidigt som huvudrätten, så servitören bara “nu blev det lite sent här, så jag bjuder på den”. Fuckin’ A när skiten inte bara är sen utan dessutom kall! Hur svårt är det att bära ut en korg med friterad skit när det är klart istället för att vänta tills absolut sista minuten när kocken (svartanställd direkt från ett halvvägshem för kriminella ungdomar) säger att antingen serverar vi den eller så slänger vi den? Sen kom huvudrätten, världens svettigaste tallrik kött och potatis. Tur att man hade hunnit dricka upp sin 0,75L starköl redan annars hade man kokat över av ilska. Kristian var den enda som klädde våra känslor i ord när servitören undrade hur det smakade efteråt. Sen kom notan (de hade glömt att dra av förrätten), och eftersom vi skulle betala var för sig så hämtar servitrisen som kom med den en jävla miniräknare och lägger på bordet. “Ni kan väl räkna ut hur mycket ni ska betala sjäva va?”. Ja det kan vi, 0 svenska enkronor var, också 15% dricks på det. Det blir… 0 kronor. Tack och hej vi ses aldrig mer. Utom en gång i sommar, då ska jag dundra in med skrikande bajsluktande tvillingbäbisar och bänka mig vid glassbuffén. Tills dess, fuck you Jensen!