-
13 maj 2008, kl 21:52
Laga, äta
Idag lagade jag en av mina hundratals signaturrätter: halloumipastan. Det är en rätt enkel historia med tomat, vitlök och crème fraîche bland annat. Enkel och god med andra ord. Och idag, för första gången någonsin, både lagade och åt jag denna tomatbaserade rätt utan att få några som helst röda fläckar på tröjan.
Det tog 25 år mamma, men nu har dagen äntligen kommit! JAG ÄR EN VINNARE!
-
13 maj 2008, kl 00:54
TV, tatueringar och Vitabergsparken
Jag sitter och glor på Glasklart. Eller det har stått på i bakgrunden och irriterat mig nåt ofantligt. En spexig och sjukt käck (nähä!?) göteborgare blev precis utslagen av en tjej som inte kunde utläsa “Tarzan” ur en charad som innefattade liansvingande och klappande för munnen. Ni vet, typ det enda som Tarzan gör. Sen berättade hon att hon namngett 17 gosedjur hemma, 17 stycken Uglydolls. Typ dom enda gosedjuren som inte är samlarobjekt som redan har namn, klart och tydligt tryckta på etiketterna som följer med dessutom. Skit samma, hon är helt jävla pantad i alla fall. Hon berättade att hon inte läser så mycket böcker. No shit…
Och det ironiska är att hon lyckas kamma hem 9000 spänn på en vild jävla chansning i slutet efter att redan ha gissat sig igenom hela tävlingen.
Om ni undrar varför jag inte bloggat på en månad eller vad det nu är så beror det på att jag gjort en massa trams i stil med det här:
Och självklart sånt här också:
Jag rökte en mentholcigarett med Sedir, det var jag värd. Och vi grillade såklart en massa. Perta var bakfull och käkade typ 6 korvar med bröd och ett lass potatissallad. Som en bulimiker fast utan kräkningarna (för så bakfull var hon inte). Mer bilder i min underbare vän Sedirs weblog.
-
24 april 2008, kl 00:33
Insert
Nu har jag inte använt PC regelbundet på nåt år, men jag mindes plötsligt när vi tog steget från Mac till PC hemma back in the day, och det helt plötsligt fanns den dummaste, mest mongolida knappen ett tangentbord nånsin begåvats/handikappats med: Insertknappen. Om man tryckte på den så skrev man helt sonika över all framförvarande text, bokstav för bokstav. Dessutom så hade den aldrig någon lampa (som t.ex. Caps Lock eller Num Lock brukar ha) så man visste aldrig om den var på eller inte. Så ibland när man gick tillbaka i text för att lägga till lite så försvann plötsligt ett halvt stycke för att man råkat komma åt den. Fuck off, brain child of nån jävla kodtorsk på MIT. Vi ses aldrig igen.
Jag skriver bara det här för att jag väntar på vattenkokaren. Och nu har den kokat klart så om ca 5 minuter ska jag käka snabbmakaroner med ost och ketchup och kolla på några Simponsavsnitt jag aldrig sett (jag har lyckats missa nästan alla avsnitt ur säsong 16 och 17, helt ok i min bok).
Laters haters.
-
23 april 2008, kl 22:33
Isa-isa-isa-isabella!
(Tänk rubriken med melodin från den gamla Dietorellereklamen ni vet. Die-die-die-dietorelleeeey!)
Alltså, det här är så roligt att jag nästan önskar att det vore sant, att det verkligen är en upprörd Isabella Från Idol som suttit bakom sin 486a och argt knackat in en kommentar. Och sen en till. Fast å andra sidan vet man aldrig, hon som gjorde Babylonsjukan, Clara Fröberg, hittade ju min sågning av den och berättade att det var en rolig disstext och att det var roligt att jag blev så provocerad, men att hon faktiskt var stolt över filmen. Jag träffade faktiskt Clara kort efter det. Hon visste såklart inte vem jag var, och jag betvivlar att “han som hatade Babylonsjukan och skrev om det i sin blogg” hade narrowed the field (hur fan skriver man det snyggt på svenska?) någe vidare värst. Hon var trevlig. Men ingen manusförfattare av rang som sagt.
Nu får vi bara hoppas på att jag träffar Isabella innan en eventuell rättegång (hon skulle ju ringa “poisen” om jag inte tog bort animationen, vilket jag såklart inte kommer göra) så att jag får chansen att interagera med henne på ett neutralt plan. Innan skiten träffar fläkten så att säga.
-
23 april 2008, kl 13:43
Öppet brev till SJs bokningssystem
Kära Statens Järnvägars bokningssystem. Ja tack, jag betalar gärna tre gånger så mycket som resan kostar för att eventuellt kunna få tillbaka grundbeloppet om vi inte kan genomföra resan. Och låt mig även säga att jag tycker er nya webbplats och regler är superduperbra! Alla dumma grejer ni hade i den förra versionen är verkligen som bortblåsta!
-
17 april 2008, kl 18:00
Never forget
Det finns fan inget värre än mongolider med Never Forget 9/11-tatueringar. Däremot är det en riktig tragedi när man lämnar grejer framme för babytänder att gnaga på. Då är det läge att måla en minnestavla. Rest in peace NES-kontroll. Brutally taken from us by cowardly evildoers. Never forget!
-
17 april 2008, kl 03:09
Vårberg Ink
Jag tänkte ju som bekant försöka styra upp en tatuerarlärlingsplats till hösten, och då måste man kunna rita och måla och sånt. Och som tur är så kan jag ju det! Men jag har aldrig lagt upp nåt i bloggen så jag gör det nu eftersom jag har målat lite ikväll. Är jag inte alldeles… alldeles underbar?
Give me a break, det är en kille som heter Jocke som har bestämt texten. Jag är inte sådär emo vet ni väl.
Again with the break giving, den här har Eddie funderat ihop, sen satte jag den på papper. Fast jag kommer göra om den en gång till innan den känns klar.
Gula rosor är ett tecken på vänskap. “Jag gillar dig mamma, men du är mer av en ytlig bekantskap. High five?”
Den här har jag gjort till Perta. Den ska tatueras på hennes arm sen. -
15 april 2008, kl 22:47
Stay at home dad
…Det är jag det! Fan vad gött det är att vara hemma med barnen. Premiär för fotosession i bloggen, efter 1½ år. Gud vilken sweetiepie jag är! Åh!
Notera den sköna mittbenan på första lilla kortet. Det här är Arvid för dom som undrar.
Sen vaknade Love.
Hahaha, Arvids fot som sticker upp på sista bilden. Babies be rubber, du vet det och jag vet det.
-
14 april 2008, kl 20:16
Utdrag ur vardagen
Vi har – som vanligt vid den här tiden på månaden – ganska lite pengar kvar i hushållskassan, så när jag lämnade barnen hemma med Hannes och Frida och pep iväg till Ica i årets hittills skönaste väder så var det för att panta en jävla massa burkar och handla den mest tragiska matkassen som finns. Ni vet den som bara är snabbmakaroner, ketchup och smör. Dessutom stod jag bakom en handfallen svennebanan som pantade en miljard PET-flaskor och ursäktande försökte starta upp en liten konversation för att släta över sin abnorma Coke Zerokonsumtion (”You know, I manage!”).
No fucking dice din jävel, jag snackar inte med folk som hetspantar så mycket att det fastnar tre flaskor i röret och sen är för handfallna för att hämta peronal (vilket betydde att jag var tvungen att göra det). Att dessutom panta de återstående två sopsäckarna i rekordlångsam takt utan att låta mig sticka emellan med mina 15 flarror sätter dig officiellt på min hit-list, och chansen till friendly banter är lika med noll.
På vägen hem såg jag antingen en förrymd babypanter eller Sveriges absolut största svarta katt smyga runt på berget bakom den nybyggda förskolan. Bara en fotnot i mitt spännande liv.
-
14 april 2008, kl 03:14
Gonatt
Klockan är över 3 på natten, Perta ligger och sover på ett hotell i Göteborg, Arvid ligger och smackar i sömnen, Love ligger och trynar bredvid mig efter att ha bölat av mardrömmar tills jag lade honom i vår säng. Hög tid att sova med andra ord.
-
11 april 2008, kl 10:06
Mosquito
Hm… Funderar lite på att skaffa en sån här att använda i uppfostringssyfte. Uppfostring av min lillebror och hans tjej som bor med oss vill säga. Perta blir irriterad på dem för att de lämnar allting framme, skåpluckor öppna, kväv-vänliga grejer på golvet etc. Skulle va soft med en liten ljudkanon att kuva dem med. I och för sig skulle ju barnen påverkas mest, men du vet, casualties of war och allt det. Win some, lose some. For the greater good. Och andra pastischer som USA använder för att rättfärdiga civila krigsoffer i sin kamp för billigare bensin till sina one panel station wagons.
-
10 april 2008, kl 14:18
Would you like some crack with that?
Ur Metro idag:
Svensk miljardärson ska ha gripits för crackinnehav
Fan vad pinsamt alltså. Om man är ekonomiskt oberoende kan man väl åtmintone kosta på sig lite äkta kokain, inte stå i en gränd och skramla med en crackpipa och försöka sälja avsugningar? (vilket jag antar att han gör, det kommer liksom med territoriet)
Det är inte konstigt att man inte vill bli rik i det här landet, folk skrattar ju åt våra incestuösa backslickoffer som tror att det är jet set att åka till Monaco och kolla på Diddys yatch från en beach hut. Bevisen hopar sig: pengar är inte lika med klass.
Jag har dragit mig tillbaka från webbranchen och ska vara pappaledig tills jag bestämmer mig för en ny karriär, åt minstone sommaren ut.
Det är lite deppigt att lämna Sveriges roligaste, lugnaste och mest kompetenta webbyrå i sin kategori. Simma lugnt dudes!
-
9 april 2008, kl 13:41
Men hallå där!
Ja, som ni ser så har jag gjort om bloggen igen. Som vanligt blir den inte roligare att läsa bara för det tyvärr.
Annars har jag varit hemma med barnen den här veckan, och det verkar som att det kommer vara så framöver. Jag ifrågasätter Pertas beslut att börja jobba heltid med 12 timmar varsel (det kan vara lite svårt att ta pappaledigt så snabbt) men jag orkar inte bråka mer nu. Det som gör Perta glad, Perta gets. Om det blir bättre väder snart så kommer det inte va så dumt alls att vara hemma med barnen. Eftersom jag inte kommer behöva vara hemma då. Det är iofs inte dumt nu heller men spöregn/snöstorm med utfärdade kulingvarningar från styrbord bjuder inte direkt in till trevliga stadspromenader. Hur välkommen tillbaka till kontoret jag är efter att ha deserterat på det här sättet återstår att se.
Celebrate!
Och om en vecka fyller jag 25. Det känns assoft och jag verkar vara den enda i hela världen som tycker det är jävligt nice att bli äldre. Snart kommer jag att se ut som den sura gubbe jag faktiskt är. Jag tänkte försöka ha en fest i min ära. Alla som tyst vill titta på när jag blir asfull medan jag kollar på tv är välkomna.
-
7 april 2008, kl 21:25
Eeeeeeeeeeeeew!
Det här är fan nasty. Och att dom döper ungen till Celeste. Får man barn med sin egen dotter väljer man ett namn som låter så olikt “incest” som möjligt, inte tvärt om. Ungen är ju redan mänsklighetens svar på Sphinxkatten och kommer aldrig få en lugn stund om hon inte flyttar till Kentucky där man kan äta grits på Hooters med farfar pappa utan att det är nåt konstigt med det.
-
2 april 2008, kl 17:15
Rescue Ink
Hahaha kasta ett getöga på de här hårdingarna med hjärtan av gulaste guld.
We will stop at nothing within the bounds of the law to protect animals at risk. We will intercede without hesitation when we are informed of a situation that needs to be addressed, and we will address it. If we need to convince people to do the right thing … we can be very convincing
Du är så jävla fucked om de här får reda på att du sparkar din jycke, det är det enda jag säger.
-
2 april 2008, kl 00:17
1000 apor
Idag hade Schulmanbrödernas humorsajt 1000 apor premiär, och det var ju precis som väntat riktig jävla dynga. Henrik Schyffert gästbloggar? Meh! Kul… Och skulle man mot förmodan gilla den så finns det inte ens nån feed att prenna på, så man måste besöka den lite då och då som nån jävla apa (pun intended) för att kolla om nåt nytt hänt (utom på bloggarna då såklart). Dessutom är den asful. Besök inte den där skiten utan ta mig på mitt ord, ju snabbare den stängs ned desto bättre.
-
1 april 2008, kl 21:17
Sweet Noelle
Jag skulle vilja drista mig till att säga att Noelle som har matbloggen Worst Cook Ever är en av de skönaste människorna i bloggosfären just nu. Hon har t.ex. fattat att mat och sex hör ihop som jättepandor och celibat, och dessutom är hon rolig.
Biggest aphrodisiac of all time — being cooked for. Sure pornography, oral sex, white beaches and date rape drugs get you in the mood but there’s nothing quite like watching someone you love prepare a meal.
Chili is awesome, like a lover who will let you tie them up and knock them down, it’s very versatile.
Definitivt värdigt även era RSS-läsare, även om ni hatar mat, vilket ni inte gör.
-
1 april 2008, kl 12:20
Jag ska sluta blogga
April april. Och nu lämnar vi skämtsamheterna bakom oss och snackar lite allvar här.
Jag har funderat rätt länge på alla ytliga bekanta jag har samlat på mig genom åren och vad jag ska med dom till. Det är väl ett par hundra kan jag tänka mig. Jag har ett förslag till er: nästa gång vi ses på stan kan vi väl, istället för att prata lite krystat och vänta på att jag säger att jag måste dra vidare, bara high fiva när vi går förbi? Och sen on the flipside direkt i farten? Ni vet så där så att det blir en cirkel. Jag och Marcus brukade göra det i korridoren när vi jobbade på Chili. Fast, ja, vi är ju bra vänner. I alla fall så är det här nåt jag tänkt på ett tag, och sen på väg upp till repan igår så möter jag den perfekta kandidaten, en ytlig bekant som heter Erik. Jag trodde ju såklart att han skulle haja direkt när jag slängde upp handen men istället för den perfekta high fiven sa han “hej”, och fick en fet jävla talk to the hand rätt i fejan tillbaka.
Nu vet ni vad jag vill när jag går förbi i alla fall, och jag tycker personligen att det är det perfekta sättet för mig att låta er veta att vi inte är på snickerisnack-nivån av vänskap. Jag vill ju bara high fiva för helvete, är det för mycket begärt?
Bröd som knäcker
Sen måste jag berätta om när jag och andra Joel på jobbet satt på Hornstull och käkade lunch förra veckan och lyssnade på tre snubbar med grava delusions of grandeur. De skulle göra en kokbok/receptbok med endast knäckebröd i och sälja till restauranger. Sen skulle de sälja in den på IKEA och gå wörld wild med den och leva gott resten av livet. Namnförslag som Bröd som knäcker ekade mellan väggarna. Formgivaren lekte med tanken att varje recept skulle ha lika många tecken, för “det är coolt”. Jag vill bara säga lycka till killar, ni är verkligen nåt på spåret här!
-
31 mars 2008, kl 12:13
Jag, en knöl
Mitt korståg för opassande skämt fortsätter. Förra gången skämtade jag om en av mina bästa vänners pappas prostata innan jag kom på att, ja, hans farsa har ju prostatacancer (d’oh!). Den här gången läste jag några väl valda ordspråk från Sveriges Ordspråk för en betydligt mindre nära vän. Faktiskt mer av en bekant, vilket ju gör det ännu värre. I alla fall uppskattades det tills jag, fnissandes, brände av visdomen “Efter långvarig sjukdom är hastig bortgång en välsignelse” i total avsaknad av finkänslighet över hans mammas kamp mot cancern som vägrar ge sig.
Om nån därute genomgår nåt jobbigt, hit me up för fan! Kanske någons barn nyligen gått bort? Eller nån av er kanske blivit invalidiserade? Dödssjuka? Allt funkar. Maila på alltjobbigtärkulsålängedethändernågonannan@fuckyou.com så kan jag logga det, glömma bort det och sen gnugga det i era ansikten med ett flabb när vi träffas.
-
28 mars 2008, kl 14:08
Sveriges Ordspråk
Hahaha, hittade den här veritabla guldgruvan av kooky skit via Pertas blogg. Get you’ Sveriges Ordspråk on!
