-
22 september 2008, kl 21:50
Tufft
Jag fick helt oprovocerat beröm för mitt arbete med att tatuera folk av Switchblades trummis (upptäckte jag efter att ha snokat lite på hans Myspys punkt com-sida). Ganska coolt om du frågar mig. Kanske inte så coolt om du frågar nån annan, men det gör du ju inte.
Förresten kanske det är dags att dela med sig av några grejer jag gjort på sistone, så varsågod.
Vill ni se mer är ni välkomna att glo på min Flickr. Där finns även roliga och oroliga barnbilder med mera.
-
17 september 2008, kl 22:19
Jag bara undrar
Var det nån som kollade på kvällens Grand Designs och plötsligt fick ett enormt sug efter att spela snowboardspel med ganska taskigt djunglesoundtrack? För det fick jag!
-
13 september 2008, kl 21:57
Vad jag gör?
Ja inget särskilt, det är ju lördag så jag sitter ensam hemma och vaktar barnen medan Petra är ute och har kul. Då kan man ju lika gärna bloggeliblogga lite tänkte jag. Jag har inget särskilt på stjärtat så jag kan lika gärna summera veckan som gått.
Måndag
Klev upp och gav barnen frukost och tänkte att fy fan vilken fin vecka det här kommer bli eftersom jag inte skulle börja jobba förrän på torsdag. Tre lediga dar att bara sitta och pilla sig i naveln på, det är skönare än att vinna på Lotto i min bok. Om det inte är över 100 millar, då är Lotto nog ganska sweet, då kan man köpa en lägenhet OCH spara undan lite, och det är ju alltid trevligt.
I alla fall hann klockan bli 13:00 och jag hade precis kommit hem från lunchen med Petra när dagis ringde och sa att Arvid var sjuk och det var dags att hämta honom. Slut på ledigheten.
Tisdag
Klev upp och gav barnen frukost och tänkte att fy fan vilken fin dag det här kommer bli eftersom att vara hemma med ett barn som ändå bara ligger och sover ändå är nästan som att va ledig. Efter att jag hade lämnat Love på dagis medans Arvid låg och trynade så följde en hel dag av konstant gnäll och gråt från unge herrn. Strax efter lunch upptäckte jag att A. Banans ena trumhinna spruckit och det runnit ut var och eventuellt lite hjärna. Ringde vårdcentralen och krävde att få träffa en doktor men det gick inte eftersom det var slut på akuttider. Jag fick åka iväg på kvällen till Liljeholmens jourmottagning med parveln istället för att en stressad läkare skulle konstatera att det var öroninflammation och skriva ut penicillin.
Onsdag
Klev upp och gav barnen frukost och tänkte att fy fan vilken fin dag det här kommer bli eftersom att vara hemma med ett barn som ändå bara ligger och sover ändå är nästan som att va ledig. Satte på nyhetsmorgon för att distrahera barnen medans jag krängde på dem skorna (Arvid var vaken och fick följa med och lämna Love) och fick reda på att ett gäng träskobärande belgiska forskare byggt en domedagsmaskin 100 meter under en tulpanodling för att accelerera protoner i ett försök att “ta reda lite mer på hur saker och ting låg till efter Big Bang”. Trolig bieffekt: ett svart hål som slukar hela jävla jordskrället innan jag ens hunnit käka frukost. Min reaktion förutom att börja kallsvettas på barnens frukostmackor var att gå till affären och köpa godis för ungefär 180 spänn. Ska man sugas in i rymdens svar på seriestrippen Amir kan man lika gärna ha släppt spärrarna totalt innan.
Jag överlevde dock vilket betyder att belgarnas experiment troligen misslyckats. Oväntat. Firade med bio på kvällen.
Förresten så undrar ni säket vad jag menade med Amir-grejen. Jag och min kompis Kaveh satt på Wollmars en sommar och pratade om den serien varpå han säger “Killen som ritar Amir är som ett svart hål för humor. Han suger in allt som kommer i närheten men släpper inte ifrån sig ett skit.” Haha. HA!
Torsdag
Jobbade. Gjorde inget spännande. Ingen aning om vad som hände i övrigt.
Fredag
Jobbade. Gjorde inget spännande. Petra var hemma med barnen som var sjuka båda två. På kvällen, ja jag vet inte. Jag somnade i soffan mellan nio och tio nån gång och sen var det helt plötsligt idag.
Slut på bloggen!
-
4 september 2008, kl 19:42
Idol 2008
Idol har börjat nu igen! Det får mig osökt att tänka på det här inlägget. För somliga är det som najn-eleven: never forget, never forgive. För andra är det som najn-eleven: a hoot!
-
27 augusti 2008, kl 14:11
Snella Snelle L’a sluta
Ganska fyndig rubrik va? Jag försöker bara visa att jag är gammal, jag är inte i er ålder. Jag har två barn och en karriär och mossig humor, jag gillar att ha det så. Ja ni hajar ju vart vägen bär. Åt helvete. Igår sa jag till exempel på fullaste allvar att en grej var “busenkel” till Eliina i telefon.
I ALLA FALL. Jag hade en tanke med den där rubriken. Och nu när jag är hemma med barnen ett tag igen så kan jag meddela att grannen under också verkar sitta hemma mest hela dagarna. Och han spelar Bed of Roses (eller vad den heter, orka googla) med Bon Jovi back to back timme ut och timme in med volymratten uppskruvad till “Are you crazy?”
Men så en ljusglimt i mörkret. Ella Elle L’a med France Gall slängs på Windows Media Player-listan där nere! All is well, tills jag hör att det är nån sorts remix. Det är väl inget nytt att gamla hits slaktas på löpande band, men den här gången blev jag lite sugen på orginalet så jag surfade på webben hela vägen fram till Youtube och sökte på titeln. Och kolla vad jag hittade, remixen! Och den är sjungen av den osexigaste människan jag sett i hela mitt liv. Vad håller hon på med där mellan stolarna i flygplanet? Bajsar hon? Och vem beslutade att en av hennes karaktärer skulle kläs som den där sällskaps- och cancersjuka damen i Fight Club, med huckle och allting? Tack för att du finns i vilket fall Kate Ryan, you rawk!
Och du grannen, lägg ner för fan, jag orkar inte lyssna på din musik längre (var ju egentligen det jag ville få fram här när jag tänker efter)
-
23 augusti 2008, kl 04:45
Jag kan inte ens le eller skratta längre
Så stod det ovanför, eller om det var under, jag kommer inte ihåg layouten, en artikel om butiksrån på sidan 2 i Metro när jag läste den senast. Och lo and behold! Om det inte visade sig vara vår lokale spelbutiksägare som satt och såg deppig ut på bilden. Stackarn blev nämligen rånad den 6 juli i år, knivhot och allting. Det är såklart förjävligt att en 60-årig man (eller nån över huvud taget) ska behöva bli fastbundet på sitt eget lager av ett par hetsiga knivsvingande jävlar i moppehjälmar och Bagheera-brallor som bränner iväg med 300 lax i gympapåsen, men det som jag direkt fastnade för i artikeln var just rubriken.
“Jag kan inte ens le eller skratta längre”
Jag har hämtat ut paket i hans butik i genomsnitt en gång i veckan sen vi flyttade hit för två år sen, och jag kan informera om att han ALDRIG skrattat eller lett. Eller sagt hej. Eller låtsats om att jag var där tills jag bokstavligt talat sträckt fram avin mot honom och sagt “hej!” (inget svar för övrigt, bara ta avin och stuffa till the back room och hämta paketet, fast antagligen en kopp kaffe och en cigg först för det tog alltid för evigt). Jämför det med pizzerian bredvid som typ hälsar när jag går förbi fast jag bara varit inne fyra gånger. Jag har många gånger önskat att de två ställena kunde byta personal. Pizzerian skulle passat den sure för det är skitrisigt käk där. Men guuuuud så trevliga de är! Kan pizzerior bli postombud?
-
20 augusti 2008, kl 12:59
Mah Boy
Igår kröp Love in under skrivbordet och försökte ställa sig upp. Antagligen har han inte gjort det sen han var kort nog att stå raklång därunder så han blev helt paff när vattenskallen slog i skivan och vägrade acceptera att det inte gick att ställa sig där. Han stod och pressade uppåt med halvböjda knän så det krasade i nackkotorna och han föll ihop i en liten tjock hög, förlamad från tändstickan han kallar hals och nedåt. Vi åkte till Babyland och köpte väääärldens pötaste babyrullstol från Brio, bara 15 995:- kostade den.
Näerå han klarade sig bra, men när han väl kom ut och jag lyfte upp honom så märkte jag att han dragit i sin lilla drul så att den pokade upp ur blöjlinningen som ett litet skrynkligt skinnrussin och bara “HELLO!” Hahahaha!
-
1 augusti 2008, kl 01:06
Lite mer Batman (det sista)
Jag kom på lösningen på problemet: filmatisera Frank Millers The Dark Knight Returns och kalla det en av de bästa trilogierna nånsin. Right up there med Starwars IV-VI, Indiana Jones I-III och Sagan om Ringenrullarna (ja jag tycker det. Faktiskt.)
-
1 augusti 2008, kl 00:55
Mer Batman
Istället för att kommentera i min egen blogg som nån luggsliten Idoldeltagare så tar jag mig friheten att delta i superskurkdebatten som sprang upp på föregående inlägg genom en helt ny post, vilket ju praktiskt nog ger utslag på RSS-feeden jag vet att ni sitter och hoovrar över varenda ledig minut. Förutsatt att ni inte prennar på kommentarfeeden som gedigna bloggare som jag m.fl. erbjuder också, men i ärlighetens namn, varför skulle man göra det? För att se om bloggaren i fråga kommenterar ens kommentar? Bara losers kommenterar i sin egen blogg (from och med nu!) och bara självgoda as tycker att deras kommentarer är tillräckligt viktiga för att följa upp.
MED ANDRA ORD, DAGS FÖR LITE NÖRDERI:
Grejen med Batman är ju att han, efter de första årtiondena med grå trikåer, verktygsbälte och en boylover sidekick faktiskt togs under begåvade författare/serieskapares vingar och blev det skruvade mongo som jag älskar idag. Den lite mer realistiska Batman som vi sett på papper och nu två gånger på hwita duken är precis som det ska vara. Problemet är att de kändaste skurkarna fan inte funkar i det universumet. Man kan inte ha en uppsminkad Danny DeVito som flyger omkring på ett paraply och pratar med pingviner, hur fan skulle det se ut? Catwoman, eftersom hon har en typ av superkrafter, liksom en rad andra som bråkat med Batman genom tiderna går också bort.
Ra’z al Ghul är väl knappast den kändaste av Batman ärkefiender men det funkade hyfsat ändå, kanske mest för att Scarecrow var med på ett hörn. Men å andra sidan var Batman Begins inte hälften så bra som The Dark Knight. Det jag försöker säga är att The Joker, i egenskap av Batmans kändaste och bästaste motståndare, kanske var höjdpunkten av vad man nånsin kommer få se av skurkar på film.
För vem skulle vara fetare och dessutom kännas fräsch? Fucking Man-Bat? I THINK NOT!
-
29 juli 2008, kl 21:55
The Dark Knight
Igår var vi och såg den nya Batmanrullen. Eftersom jag gillar Frank Millers och Jeph Loebs mörkare Batman så är den här filmserien precis det jag vill ha av den enda coola seriehjälten genom tiderna. Inte en lönnfet Adam West som drar fram en endamålsenlig spray så fort han blir fastbunden i diverse dödsfällor av nån onding i rosa kroppsstrumpa och pirathatt.
Och för första gången så blev jag lite deppig över att Heath Ledger faktiskt har mulat. Jag vill ha en uppföljare med Jokern. Ledgers tolkning av karaktären resulterade i enligt min mening den bästa skurken vita duken nånsin sett, och då borgade mina förväntningar ändå för ett totalt magplask. Fan vad tur att han inte slutade sin karriär med en film som enbart fick bra kritik för att den handlade om cowboys som gillar att rida barbacka. Fram med spaden och defibrillatorn och styr upp det här nu dammit!
-
26 juli 2008, kl 14:33
Djeam a little djeam
Inatt drömde jag bland annat att tangorabatt var det fulaste som fanns, såtillvida den inte satt på en bög, då var det ashäftigt. Vad sysslar min hjärna med på natten egentligen? Inte fan löser den några världsproblem i alla fall.
Jaja, tänkte bara att ni ville veta, personligen tycker jag nämligen att det är jätteintressant att lyssna på nån berätta om sina drömmar, detaljerat och minutiöst. Gärna över längre perioder när jag försöker läsa en bok eller se på tv eller nåt sånt.
Förresten, apropå sömn, så anklagade Perta mig häromdan för att MED FLIT SOVA DJUPARE nu när vi skaffat barn för att hon ska vakna först och mata eller vad som nu behöver göras. I och för sig så sover jag ett hundratal gånger lättare nu än förut men det har inget med saken att göra eftersom Pert sover stående med vidöppna ögon framför micron med nappflaskorna i famnen och en babymonitor på högsta volym fasttejpad vid varje öra. How do you beat that?
-
23 juli 2008, kl 22:54
Silver fisheses
Säga vad man vill om mina lökiga lillebrolla och hans tjej som bott i vårt tredje rum lite längre än vad som är bra för syskonkärleken, men fy fan vad fint de hade städat när vi kom hem från Göteborg (vi var där 11 dar på semester förresten, mer om det senare om jag orkar). Badrummet var skinande rent, man såg golvet och allting! Tillochmed bakom toan var det skrubbat. De måste ha halkat runt med borstar på fötterna som Pippi Långstrump därinne. Sånt gör en gammal man glad.
På natten var jag inne där för att borsta tänderna, och när jag tände satt tre fett vilsna silverfiskar mitt på golvet och bara “vafan, vart har allt käk tagit vägen?” HAHAHAHA the joke’s on you stupid fishes tänkte jag och stampade dom into oblivion med storfoten. Den har tagit många silverfiskars liv ska ni veta, ååå vad jag hatar dem, jävla slan.
Hoppas de inte är kannibaler kom jag på nu, för i så fall har jag just dukat upp en fet buffé åt de olyckliga tres nära och kära.
-
12 juli 2008, kl 21:48
Hellboy 2
Vafan är det här för skit egentligen? Ok att USA får ett tidigt premiärdatum, men när det börjar skilja ett par månader mellan vårt och u-ländernas börjar man undra om filmindustrin vill att man ska dra ner jävla camversioner med thaisubs så att FRA kan sparka in dörren med tårgasmaskerna på och dra med en till Gauntanamo.
Jag kan inte förlikas med tanken på att en miljon träningsoverallbärande, knivviftande albinos i träskor kommer att se Hellboy 2 och sen hinna snacka om den i bastun 3 hela veckor innan den går upp på biograferna här. Finland, Sveriges geografiska pung. Var är rättvisan?
-
3 juni 2008, kl 19:11
Glöm inte…
Barnbloggen på sedir.se! Uppdateras dagligen, till skillnad från det här hellholet.
Arvid Madberg, featured on sedir.se -
3 juni 2008, kl 17:26
Tryffelhundar
Apropå ingenting kom jag helt osökt att tänka på Du och jag mot världen när jag stod i kylen och smyghalsade lite isté och var tvungen att googla skiten. Jag trodde det var den där pajasen som sjöng Sommaren är kort som gjort den (hjärnan strejkar, orka googla), men det visade sig vara Peter LeMarc. I alla fall så ifrågsätter jag texten å det grövsta. De enda vuxna människor som lever i ett parförhållande i Sverige som har inställningen “du och jag mot världen” måste fanimig vara pundare eller psykfall. Vad annars får en att lägga sitt till med ett sånt tankesätt?
Och apropå pundare, jag snackade lite med Kristian häromdan och vi kom in på pundare och hundar: ge dom varsin tryffelhund istället för dom där loppbitna schäfrarna de släpar runt på så har vi ju löst ett stort samhällsproblem! Att leta tryffel med jycke måste ju vara ett idealiskt pundarjobb. Flextid, fett med cash, nån annan som gör det egentliga jobbet, och framförallt så är det bara positivt att ha en massa psykofarmaka pumpande i ådrorna när man gör det. Då är det ju kul att traska runt i skogen!
Avslutningsvis tänkte jag, nu när jag ändå har chansen, bjuda på en till Peter LeMarc-låt. Den spelades rätt frekvent hos Jons morsa när jag bodde i Uppsala, och hennes dåvarande snubbe Peter älskade den så djupt och innerligt att om NÅGON vågade påstå nåt annat än att LeMarc var Sveriges i särklass bästa textförfattare så var det bara att lägga benen på ryggen, annars fick man smaka på hans byggarnävar. Those were truly the days. Truly madly deeply. Så varsågoda. Peter LeMarc – Tess
-
2 juni 2008, kl 23:28
Mist Schmist…
Jag sitter och kollar på The Mist men min lillebrolla och hans tjej. Fan vilken lökig rulle alltså. Hur den lyckats kamma hem 7.5 i betyg på IMDB efter nästan 35.000 röster kommer jag aldrig förstå. Minns ni Stephen King-cutawayn från Family Guy? Ni vet där han sitter hos sin förläggare som frågar vad nästa bok handlar om och han kollar sig omkring lite och tar sen bordslampan och bara “It’s about this young couple who gets attacked by a lamp monster!” medans han viftar med den. Det var inget skämt visar det sig. Varenda scen i den här rullen är snodd, och karaktärsporträtten är så jäääävla irriterande.
Det finns två grejer jag verkligen hatar inom film:
- Pinsamhetshumor i stil med den i American Pie. Jag får ångest för att karaktärerna är så jävla irrationella och dumma i huvet, och jag önskar plötslig och fruktansvärd död åt manusförfattare, regissörer, producenter, skådespelare, best boys, cateringfirmor och precis alla som haft nånting med filmen att göra.
- Hat-hatkaraktärer. Det vill säga karaktärer som det är meningen att man ska hata, och man gör det så intensivt att det nästan kokar i blodet, men inte för att det är ett trovärdigt och välspelat asshole som t.ex. Kevin Bacons pedofil i Sleepers, utan för att manuset och skådespelarens rolltolkning bara gör dem sådär supermongolida och omöjliga att det nästan inte går att kolla. Man hatar liksom själva karaktären, inte deras handlingar, det som gör dem till det dom är. The Mist hade typ 300 såna här karaktärer.
“Stephen, you’re not even trying anymore, are you?”
-
2 juni 2008, kl 20:26
Sedir.se
Hallå där mina små vänner i naturen! Bara så ni vet så har jag börjat gästblogga om hur det är att vara go hemmafassa i min huvudman Sedirs blogg. Jamen stå inte bara där, kolla in då!
-
2 juni 2008, kl 00:06
Lidltanten förvirrar mig
Jag fattar inte Lidl-reklamen, i alla fall inte överklasstanten som smyghandlar där. I den första filmen, som väl kom förra eller förrförra sommaren, när hela släkten sitter runt midsommarbordet och hennes son (?) säger “spare no spences!” så säger hennes barnbarn (?) nåt i stil med “men det var ju billigt fast det var så mycket”. Då ler hon belåtet och viskar att de gott kan få tro att de handlat för massor av pengar. Ok fine, låt dem tro det liksom, makes sense på nåt skruvat moderatsätt antar jag.
Men sen släpps de andra filmerna, i en kommer hennes man (?) körande i en liten antik sportbil och blir utskälld för att han hört fel när hon sagt att hon inte skulle handla FÖR så mycket, stackarn. Varför lackar hon så mycket? De verkar ju inte ha en aning om vad Lidl är i den där familjen så det är väl inte så konstigt, eller? Och sen i den senaste står sonen (?) och grillar nån fattig bit rostas eller nåt och frågar tanten vad slaktarn heter. Och hon, skitsur, kånkandes på ett gäng Lidlkassar, fräser “von Lidl” till svar.
Varför, åh, varför är hon helt plötsligt skitsur hela tiden? Varför? Är det för att ingen förstår att hon sparar dem ett par hundralappar i månaden på att handla surkål i familjepack på en tysk stormarknad som ligger så avsides att hon måste lägga det dubbla på bensin för att ta sig dit? Eller är det för att hon inte får nån bärhjälp?
-
23 maj 2008, kl 09:59
Halloumipasta
Eftersom jag är en sån vänlig själ (fast mest för att nån frågade) så delar jag med mig av mitt recept på halloumipastan i alla fall. Men det här är ingen jävla matblogg, så ni kan glömma bilder, hör du det Meidi!
Ingredienser
- 1 pkt halloumi
- 500g krossade tomater
- 2 msk tomatpuré
- 2,5 dl vatten
- 1 stor gul lök
- 3 vitlöksklyftor
- 1/2 grönsaksbuljongtärning
- 1 dl crème fraîche
- Oregano, basilika och timjan, 1 msk av varje
- Salt och peppar
- Ett glatt humör *skämta* =) =) =)
Hur man lagar
- Tärna halloumin, ca 1 – 1 1/2 cm stort
- Hacka lök och vitlök
- Stek osten i en massa olja tills den har krispig yta och mjuk insida (som jag, ler). Häll av i durkslag och lägg på papper, eller om du är Anna Book, häll av i ett glas och blanda i lite vodka för en god fördrink
- Stek, eller svetta om du så vill, lök och vitlök tills den är mjuk och fin (som jag, ler) och lägg i tomatpurén och låt den steka (svetta) med en liten stund. Mortla under tiden svettkryddorna. Svett svett svett
- Häll över krossade tomater, vatten och kryddor. Rör om och låt det koka ner tills vattnet gått ur såsen
- Blanda i crème fraîchen och halloumin, låt det bli varmt men inte koka.
- Smaka av med salt och peppar och servera till pasta. Färsk tagiatelle om du bor i villa, penne tricolore om du bor i radhus och snabbmakaroner om du bor i andra hand (pluggar du dessutom måste du skippa fraîchen och kryddorna också, sorry)
Ja lycka till då som man brukar säga!
-
15 maj 2008, kl 18:53
BLU
Jag tycker det här är ganska fett. Men det är kanske bara jag.
