29 januari 2007, kl 15:16

Hej då tryggheten

Det har varit lite fattigt i bloggen på sistone märker jag, men det har liksom inte funnits tillräckligt mycket att klaga på eller berätta om som känts värt tiden det tar i anspråk. Frekvensen på inlägg reflekterar hur peppad jag är på saker och ting över huvud taget. Jag har avslutat min anställning i alla fall, det går inte att vara kvar här. Livslusten och kreativiteten sugs ur mig bara av att tänka på det här stället, så sista februari står jag utan tryggheten som en anställning ger. Ångesten kryper sig på, men egentligen utan någon vidare anledning, jag får ut tillräckligt med a-kassa för att klara mig (förhoppningsvis). Det är mer att jag börjar fundera på om jag valt helt fel yrkeskategori. Webbjobb suger, och det är mitt förakt för branchfolket som ligger i grunden för den slutsatsen. Mitt projekt att fördjupa mig i Actionscript närmsta månaden för att bredda möjligheterna är visserligen inte helt befängd eftersom jag har rätt mycket erfarenhet av programmering i allmänhet, men samtidigt när jag kollar på jobbannonser så känner jag bara att jag fan inte VILL jobba på nån reklambyrå vid S:t Eriksplan med en massa stjärtiga know-it-alls i importcardigans från Japan för 85,000 yen. Ingen musik i världen kan dränka hovklappret från den armé av höga hästar som travar runt på såna kontor. Det värsta jag vet just nu är alla dessa jävla mediamänniskor som snackar om sina bidrag till Guldägget. De är överallt. Fuck you! Och säg till om ni behöver anställa…